bollesjessie

EN mammas hjärta värker.....

I går Tisdag var det dubbeljobb för min del, jag åkte dirlekt in till sagaform efter jag var klar på Frejagården.
Mamma tog som tur med sig barnen hem vid tre så dom slapp en hel dag på dagis och Robban hämtade dom vid kvart över fem.

Efter middagen var vi alla väldigt slöa och trötta och Vinnie orkade inte ens äta utan han var bara att lägga i sängen och han somnade på två sekunder.
Jag och Ronja la oss i min säng och kollade på en film och bara myste, helt underbart.  Inte varje dag man bara tar sig tid och skiter i att det ser ut somm kalla kriget hemma och bara är med barnen.Sen att filmen var tråkig spelade ingen roll då jag mest njöt och vilade ögonen.

Efter filmen skulle Ronja bara gå ner och kissa och borsta tänderna och sen komma upp och lägga sig. Men efter en stund hör jag bara världens vrål och en mycket ledsen flicka. Tänkte först för mig själv att Robban antagligen retade henne och hon inte orkade med det.
Men hon blev mer och mer ledsen och jag hörde att det verkligen var något som hänt. Gick ner och undra vad fasiken dom höll på med när Robban sa till mig att titta på Ronjas öron.

Säger bara att det var ingen rolig syn och det hann knyta till sig i magen och tårarna brände bakom min ögonlock.
Ronja har utan att vi sett (och slarviga som vi är inte kollat hur örhängena sett ut) gått och varit rädd för att hon skall tappa ploppen som man fäster örhänget i. Hon har därför gått och tryckt på baksidan av örat på ploppen under kanske 1-2 veckor. Detta hade resulterat i att det inte längra fanns nåt på baksidan örat utan det hade åkt in inanför huden och växt igen.

Jag fattar inte hur hon har lyckats och att det inte gjort skit ont. Ploppen på barnörhängen är inte små kan jag lova och dessa hade hon alltså fått in under den lilla huden bakomörat - fy fan vad det värkte i mitt hjärta när hon i panik skrek och var ledsen.

Hade inte Robban sett detta hade hon tryckt igenom hela örhänget så det kommit igenom där fram, fy fy fy.

Som undersköterska och varit mycket på barn med Ronja när hon var liten vet jag att det går inte att dalta med barnen i såna tillfällen. Man får vara stenhård trots det värker sönder en i hjärtat och man är svin ledsen. Men ju snabbare man gör vissa saker desto kortare tid behöver barnen lida .
Jag la ner Ronja i Robbans knä och han höll fast henne. Jag sa till Ronja med bestämd röst att - NU GÖR VI DETTA, det kommer göra skit ont men vi MÅSTE få ut dom nu.
Gav Ronja en handuk att bita i och sen tog jag hennes lilla öronsnibb och pressade med på händerna ut en liten kant av ploppen, hon skrek och skrek och tillslut kom det såpass mycket ut så Robban kunde ta tag i en skarv ocg dra igenom den genom huden. FY FAN min lilla modiga tjej, hon är verkligen guld värd som lät oss göra detta trots den höga smärtan hon fick utstå.
Vilken jävla pers, mådde illa efteråt hur jag kunde ha missat detta. Men man är inte mer än människa och vi kommer göra många fel som föräldrar och detta var bara ett av dom. Synd bara att hon fick lida för detta.

Kul om Ronja 5 år fått såna här snibbar.

Efter denna hemska händelse somnade hon gått i min säng i min famn. Gud vad man älskar sina barn och önskar dom allt gott och att inget ont skall komma deras väg. Jag hade tagit smärtan åt henne om jag bara kunnat och mer än så.

Nu vet vi inte riktigt om vi skall försöka sätta in ett par örhängen eller om vi skall låta det vara och ta om dom när hon blir äldre. Känns som det får bli hennes beslut + beroende på hur det läker bakom. Men denna gången blir det små guldringar eller nåt sånt.
Ronja vill ha diamanter för det har Filippas Mamma helena haha där ser man det skall börjas i tid.

XOXO.....

FY VAD OTÄCKT, LÅTER INTE KLOKT. HUR HAR TJEJEN LYCKATS MED DETTA, MÅSTE GJORT HUR ONT SOM HELST. MODIG TJEJ NI HAR OCH SKÖNT ATT DEY SLUTADE VÄL.

GOD JUL!