KENT!!

Tänk vad livet ändras på några hundradels sekunder och man går från glädje till världens sorg. Jag fick veta för mindre än en timme sen att min älskade morbro äntligen fått lämna sitt helvete och gått vidare till sin kärlek i himlen.  Hur lättad och glad jag än  är för han skull gör inte min sorg lättare och det gör ont i varje kroppsdel att ta i mott ett dödsbesked av nån som står/stod en nära.
Jag satt hemma hos min underbara vän Challe med massa goa vänner och hade en super trevlig kväll när min syster ringde och berättade att min morbro Kent gått bort en halv timme tidigare och nu inte längre var vid liv. Inte mycket man kan göra men det känns ändå för jävligt att  veta att ingen av oss var nykter för att åka ner till han direkt utan måste vänta till i morgon bitti. Vist jag kan inte göra nåt nu ändå men ändå.......

Min morbro drabbades för ca tre år sedan av en hjärtattack och stroke endast 50 år och har under åren som gått bara blivit sämre och sämre. Han har varit förlammad och inte ens kunnat äta själv utan blivit matad genom en sondmatning- vilket liv va? Nej fy fan han har verkligen kämpat och kämpat och vi har undrat hur länge hans kropp skall orka. Men han har överlevt allt och åkt in och ut på akuten med diverse symptom och alltid överlevt fast på hans bekostnad. Nu är hans helvete slut och han kan äntligen bli fri. Ändå är det en stor sorg samtidigt som jag känner en sån stor lättnad och nu kan andas ut och inte undra om det kommer hända denna månad eller skall han överleva en sommar till osv..

Känns konstigt att veta att i morgon ser jag honom för sista gången och skall ta farväl.  Men jag är så glad att jag och barnen var där för inte så länge sen och hälsade på han och han fick se mina barn en sista gång. R.I.P Kent jag älskar dig , ta hand om Birgitta nu och var lycklig på andra sidan....

Var tvungen att gå hem kände jag, hade fullständigt flippat på krogen om jag gått dit och sett än massa idioter som fjantat omkring. Nej jag vet mina begränsningar nu för tiden som tur är. Jag hoppas ni är rädd om dom ni älskar för ni vet aldrig när det blir sista gången ni ses igen.

Tack till mina fina vänner Helena och Carloote för att ni finns vid min sida och hjälper mig på olika sätt, jag älskar er.....

Kommentarer
Postat av: Katri

Skickar en kram! vet hur jobbigt det är att förlora någon som är nära.

Kram

2010-05-09 @ 10:39:22
URL: http://stahlfamiljen.blogg.se/
Postat av: Challe

Fint du skrivit... Han har de bra på andra sidan nu. Massa kramar från mig!

2010-05-09 @ 18:47:10
Postat av: Pernilla

Hej vännen!

Tänker på dig massa! Många kramar till dig och familjen!

2010-05-10 @ 09:54:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0