Till minne av Roger...

I dag är det två år sedan en undebar och mycket älskad killkompis dog. Det är helt sjukt och man kan inte förstå eller vill inte förstå att det är så det faktiskt är. Vi var många som älskade Roger och han hade ett stort socialt nätverk.
Våra tankar går i dag till hans vackra dotter som är så lik sin pappa  och hans familj. Vi kommer alla träffas igen och då blr det fest...



Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där.
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Och när du
en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död
jag har bara gett mig av.









Till oss som fortfarande har livet i behåll ta vara på varje dag som om det vore den sista. Ha inte massa ovänner och otalt med folk och lägg inte kraft på sånt du inte kan förändra. Lägg istället kraft på dom du verkligen älskar och tycker om. Glöm inte att berätta för dom du älskar att du älskar dom, för i morgon kan det vara försent. Lägg er aldrig ovänn med den person som ni älskar mest. Spara inte på allt roligt till framtiden utan gör det nu i dag när ni fortfarande kan. Var spontana och lev här i dag och åter igen överrös era nära och kära med massa kärlek.

CARPE DIEM..

Kommentarer
Postat av: Anna Moe

Så sant, så sant! Du är klok du, Jessica!! Ha en härlig dag! Kramkram

2010-03-10 @ 15:28:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0