NU VAR DET GJORT!
I går gick jag upp tjugo över fem för att duscha mig rent med en speciell duschsvamp som dödar alla bakterier inför operationen. Jag skulle även vara fastande vilket inte var nåt problem eftersom jag ändå hade varit för nervös för att äta. Robban skulle köra in mig och mamma hade tagit semester för att passa barnen.
Vid kvart i sju var vi på vårdavdelningen där jag togs i mot av en tjej som visade in mig på ett rum. Där fick jag byta om till fina sjukhus kläder och ta bort alla smycken och annat. Efter det var det bara att krypa ner i sängen och två personer rulla ner mig och sängen till kirurgavdelningen . Man känner sig väldigt liten när man får på sig alla kläder och sen blir liggandes på en säng som hela tiden körs omkring på av olika människor från avdelning till avdelning. På kirurgavdelningen satte dom en nål på handryggen för att sen koppla in dropp med vätska . Sen rullades jag vidare in till operation där jag fick byta säng, jag träffade alla olika läkare, narkosläkare, narkossköterska m.m. som skulle hjälpa till.
Dom satte EKG, kolla blodtrycket och allt annat innan dom spruta in sömnmedlet i kroppen och poff så sov jag. Man tycker att man har full koll på allt och helt plötsligt vaknar man upp på ett helt annat ställe än där man somnade.Det är en konstig känsla att inte veta vad som hänt eller vad dom gjort med än, inte konstigt att man är orolig och nervös innan.
Jag vaknade upp till en väldig smärta i magen och fick med en gång morffin insprutat i kanylen, och efter en stund kunde jag slappna av och sov lite till.
Vid tio fick jag åka upp till vårdavdelningen igen och ligga på rummet och vila. Mer värktabletter för att göra smärtan lite mer hanterbar. Där fick jag ligga tills Robban kom och hämtade mig vid tre - halv fyra. Då hade jag fortfarande inte träffat läkaren och inte fått några svar på om dom hittat nåt . Tycker det är dåligt att inge som varit med under operationen kommer in och pratar och svarar på frågor man faktiskt har. Men en av sköterskorna på avdelningen ringde ner och fick veta att dom hade hittat Endometrioser.Efter två månader skall jag på återbesök till gyn för samtal med en läkare om behandling. SÅ nu har jag fått en diagnos och vet att mina magsmärtor faktiskt beror på nåt. Nästa steg blir att se hur jag skall bli fri från smärtorna. Känns tungt samtidigt som det känns väldigt skönt att fått veta.
Dom har gjort två titthål, ett från naveln och ner och sen det undre som ni ser. Magen är helt svullen eftersom dom varit runt och rotat med en kamera för att se alla endometrioser. Så nu skall jag vila några dagar , inte lyfta eller bära tunga saker och träningen får jag tyvärr hoppa nästa vecka som ni försår. Just nu värker det så fort jag rör mig, sitter jag helt still går det bra men om jag skall göra en förflyttning skär det som knivar i magen. Sen har jag fått svin ont i axlarna vilket jag inte fattar , har skit ont så det får jag nog ringa och kolla varför det värker där om det inte försvinner. Natten har gått bra fullproppad med tabletter + en underbar sambo som numera får sköta barn och markservic. Vinnie blir det störst problemet nu dom första dagarna då jag inte kan bära han och jag är livrädd att han skall stöta till såren. Men man har väl bra läkekött hoppas jag för jag har inte tid att ligga på latsidan. Nej nu orkar jag inte sitta så här längre utan det är dags att lägga sig i sängen och försöka slappna av. Tack snälla till er som tänkte på mig i går och skickade fina värmande sms, de gjorde gott vill jag lova.
xoxo.............
Vid kvart i sju var vi på vårdavdelningen där jag togs i mot av en tjej som visade in mig på ett rum. Där fick jag byta om till fina sjukhus kläder och ta bort alla smycken och annat. Efter det var det bara att krypa ner i sängen och två personer rulla ner mig och sängen till kirurgavdelningen . Man känner sig väldigt liten när man får på sig alla kläder och sen blir liggandes på en säng som hela tiden körs omkring på av olika människor från avdelning till avdelning. På kirurgavdelningen satte dom en nål på handryggen för att sen koppla in dropp med vätska . Sen rullades jag vidare in till operation där jag fick byta säng, jag träffade alla olika läkare, narkosläkare, narkossköterska m.m. som skulle hjälpa till.
Dom satte EKG, kolla blodtrycket och allt annat innan dom spruta in sömnmedlet i kroppen och poff så sov jag. Man tycker att man har full koll på allt och helt plötsligt vaknar man upp på ett helt annat ställe än där man somnade.Det är en konstig känsla att inte veta vad som hänt eller vad dom gjort med än, inte konstigt att man är orolig och nervös innan.
Jag vaknade upp till en väldig smärta i magen och fick med en gång morffin insprutat i kanylen, och efter en stund kunde jag slappna av och sov lite till.
Vid tio fick jag åka upp till vårdavdelningen igen och ligga på rummet och vila. Mer värktabletter för att göra smärtan lite mer hanterbar. Där fick jag ligga tills Robban kom och hämtade mig vid tre - halv fyra. Då hade jag fortfarande inte träffat läkaren och inte fått några svar på om dom hittat nåt . Tycker det är dåligt att inge som varit med under operationen kommer in och pratar och svarar på frågor man faktiskt har. Men en av sköterskorna på avdelningen ringde ner och fick veta att dom hade hittat Endometrioser.Efter två månader skall jag på återbesök till gyn för samtal med en läkare om behandling. SÅ nu har jag fått en diagnos och vet att mina magsmärtor faktiskt beror på nåt. Nästa steg blir att se hur jag skall bli fri från smärtorna. Känns tungt samtidigt som det känns väldigt skönt att fått veta.
Dom har gjort två titthål, ett från naveln och ner och sen det undre som ni ser. Magen är helt svullen eftersom dom varit runt och rotat med en kamera för att se alla endometrioser. Så nu skall jag vila några dagar , inte lyfta eller bära tunga saker och träningen får jag tyvärr hoppa nästa vecka som ni försår. Just nu värker det så fort jag rör mig, sitter jag helt still går det bra men om jag skall göra en förflyttning skär det som knivar i magen. Sen har jag fått svin ont i axlarna vilket jag inte fattar , har skit ont så det får jag nog ringa och kolla varför det värker där om det inte försvinner. Natten har gått bra fullproppad med tabletter + en underbar sambo som numera får sköta barn och markservic. Vinnie blir det störst problemet nu dom första dagarna då jag inte kan bära han och jag är livrädd att han skall stöta till såren. Men man har väl bra läkekött hoppas jag för jag har inte tid att ligga på latsidan. Nej nu orkar jag inte sitta så här längre utan det är dags att lägga sig i sängen och försöka slappna av. Tack snälla till er som tänkte på mig i går och skickade fina värmande sms, de gjorde gott vill jag lova.
xoxo.............
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ajaj din stackare ser ut att göra jätte ont. Krya på dig nu så vi får se dig på träningen snart.
KRAM
Postat av: Mia
Skönt att få besked att man vet vad det beror på så du kan få behandling.
Kram!
Postat av: Carita
Krya på dig vännen!
som Mia skriver skönt att få reda på vad det är så du kan få rätsida med magsmärtorna.
Kram!
Trackback
