bollesjessie -

TILL RONJA!!!

I Måndags den 30:e var det äntligen dags för din operation, både du och jag var nervösa innan men du visade inget dåligt humör. Vi lämnade av lillebror på dagis och sen åkte vi in till Borås sjukhus. Du hade inte fått äta något sen kvällen innan, men jag tror knappast att du kände av nån hunger.

Vi kom in till dagkirurgen och fick vänta i ett stort väntrumm med massa leksaker. Du började leka och jag var mer nervös en dig modiga tjej.

Vackrast och modigaste...

Efter en sund kom läkaren ut och hälsade på oss och tog in oss på ett litet rum . Där förklarade han vad skulle hända och undersökte dig så du inte var förkyld. Efter det kom en sköterska och tog in oss till ett rum där du fick byta om till fina sjukhuskläder. Du fick ett eget keädskåp där du fick hänga in dina privata kläder.
Vid det här laget hade jag fått ont i magen och var smått nervös, men du var helt speedad och tyckte det var jätte spännande med allt som hände och speciellt att leksaker som fanns.

Vist är du snygg.....

Efter att fått vara i ett rum med massa leksaker, tv, dataspel var det dags att börja förbedelserna. Först fick du en kopp med alvedon som du svalde på 1 sek utan minsta problem, efter det var det dags att svälja medicinen som skulle göra dig lugn/trött, sköterskan förklarade att den inte smakade så gott men att man skulle ta allt på en gång och GRYM som du är svalde du allt på ett svep. Den smakade skit illa men du gjorde det och som vanligt utan att gnälla elle klaga. Mamma blir så stolt!!

Fy och blä, inte god alls enligt dig.....

Efter detta fick du ligga i en säng och titta på tv eftersom du skulle bli lite trött. Men det biter inte på dig haha, ett helt team kom och hälsade på oss och berättade vilka dom var och vad dom hade för roll inne på operationen. Sen frågade dom dig om du kände dig trött, men icke att du var trött.
Du tjötade och var på strålande humör och det dröjde en kvart innan vi började märka på dig att var lite flumig och trött.

Jag fick ta på mig jätte snygga kläder som jag skulle ha på operationen, sen rullade dom iväg dig inte till operationssalen. Väl där inne höll du igång som bara den. Du tittade på allt och du ålade som en orm i sängen haha pratade en massa strunt med allt och alla medans en stackare försökte sticka in en kanyl i din lilla arm. Tyvärr lyssnade inte hon på mig när jag sa att det var bättre att sticka i höger armveck. Men nej då, varför lyssna på en undersköterska som vet vad hon pratar om??
Istället försökte hon sätta in nålen i vänster arm och misslyckades, så det blev att sticka i din högra arm och då funkade det.
Mamma vet alltid bäst. Du ville hela tiden titta på vad som hände trots en stackare som försökte prata med dig och visa klistermärken så du inte skulle titta när dom stack dig.
När nålen var på plats och allt var uppkopplat var det dags att andas in i masken som skulle få dig att somna. Du har ju haft dessa maskar när du var liten och hade förkyldningsastma så detta var inga problem.
Mitt hjärta värkte desto mer när du helt plötsligt bara försvann och inte längre var vid medvetande och bara var tvungen att släppa din hand och lämna dig kvar ensam. Fasiken var det är jobbigt, fy fy fy.

trött, inte jag .....

Jag fick gå ut i det stora väntrummet medans du var under operation för din polyper. Jag satt och försökte läsa mina skvaller tidningar, men mina tankar vara barahos dig och hur det gick för dig. Satt en timme ungefär innan läkaren kom ut och berättade att allt hade gått bra, men att det verkligen var behövligt och att du hade stora jobbiga polyper. Men att nu var allt borta och troligtvis skulle vi inte behöva få problem med detta igen.

Enfter yttligare en kvart fick jag komma in till uppvaknet och sitta på en stol brevid dig. Jag fick inte röra dig utan bara finnas vid din sida när di väl vakna av dig själv. Du såg så skör ut där du låg och sov med blod som runnit ut ur näsan.

en djupt sovandes prinsessa..

Satt yttligare en 1 1/2 timme innan du slog upp dina vackra ögon och undra vad du hade i munnen. Du var helt lugn när du vaknade och var varken ledsen eller arg. Jag hjälpte dig med sakerna i munnen och sen la jag dig på rygg. Som vanligt med dig ville du prata och försöka sätta dig upp. Men till slut insåg även du att det snurrade i huvudet för mycket för att sitta upp.
Vi torkade bort allt blod i näsan och efter ännu en stund kunde du sitta i sängen och äta en god isglass.

Vi blev kvar yttligare några timmar så dom fick se att du kunde dricka, äta och sen kissa. Vi hann spela dataspel, se på tv och leka lite. Pappa kom förbi med en present till dig och du blev jätteglad. Både jag och pappa är jätte stolta över dig och hur otroligt modig och duktig du alltid är. Aldrig att man behöver tjata och övertala dig till att göra dessa otrevlig saker som tex att svälja medicin eller få en nål i armen, du är helt enkelt världens grymaste tjej. Och vi älskar dig!!!!

Denna bild skulle vi ta för att visa Filippa att du hade en nål i armen .....